Jul... Verkligen?

Fram till för några år sedan var jag helt och fullt ut en julförespråkare. Jag älskade den och åt den i stora hungriga tuggor så ofta jag kunde. Klappar, pyssel, kort, umgänge, you name it! Det största problemet jag hade var oftast att inte börja pynta och pyssla redan i oktober.

De senaste åren har jag, innan den ens börjat, bara önskat att den ska vara över. Jag känner inte alls för att mysa med pepparkaksbak och glittriga bollar till långt in på natten. Inte heller känner jag samma nöje över att leta upp den perfekta julklappen till människaorna i min närhet. Förr om åren köpte jag en säk när jag hittade den om den kändes rätt, när helst jag hittade den. Nu försöker jag hitta på något en vecka innan nån ska öppna presenten och helst bli glad för den.

Vart tog den vägen - julfeelingen?

Nu känner jag bara omysig stress och press av en massa måsten. Samma måsten som jag envist predikat för mamma om att hon måste släppa efter på, så hon inte blir olycklig.

Hoppas verkligen den kommer tillbaka någon gång. Jag tyckte ju om den!