Snö

Igår kväll och inatt kom snön på riktigt.
Den här gången var det i alla fall så mycket så att jag blev tvungen att få den ur vägen för att kunna göra det jag skulle utan missöden. En sisådär 10 cm.
Ett luftigt, kritvitt bomullstäcke hade tyst lagt sig så där som fin och kall pudersnö brukar göra.
Det är inte riktigt ivägen egentligen. Men eftersom jag fortfarande inte har lyckats köpa några nya stövlar och mina gamla är fulla med hål, föredrar jag att skotta undan snön där jag behöver gå. Inte ens det är jobbigt när snön är så lätt som den är nu. Passade därför på att skotta lite mer än jag kanske behövde.
Tanken är, tydligen, att när snöröjarpersonen kommer med sin traktor och plogar vägen förbi här ska hen köra ner här på min gårdsplan och vända. Jag har nämligen närmare hundra meter upp till vägen. Men när det kommer hända är det ingen som riktigt vet. Än är vägen förbi mitt inte plogad. Nä, de sista fyra kilometerna är lika snöiga som de var i morse. Det är inte så många som behöver köra på den dagligen, så den hamnar väl ganska långt ner på priolistan, kan jag tänka.
Det är bara Posten och två hushåll till som alls behöver använda den.

Jag tog mig i alla fall både iväg och tillbaka hem idag.
En visit hos Föräldrarna och en ganska lång och mycket trevlig tefika hos Vännen. Småprat om ditten och datten och lite kel med katt. Det var nog just vad jag behövde, för nu när jag kom hem ficka jag en väldig lust att plocka här hemma. Innan jag satte mig här med datorn hann jag fixa till i mitt annars bortglömda vardagsrum.
Det blir inte riktigt av att jag är här inne när jag är själv i veckorna. Då är det ofta vid köksbordet, mitt i Torpet, jag tillbringar min hemmatid. Där värmer spisen och katterna får plats i kökssoffan bredvid mig, så de slipper bråka om vem som ska ligga hos mig.

Nu tar jag kvällen med en kopp lindblomsté och lite skön jazz i högtalarna.