Då var det dags igen...

Äntligen har ännu en kommun i Sverige beslutat att deras skolor ska servera vegetarisk mat i sina skolkök en dag i veckan. I detta fallet har de valt onsdagar med början idag. Åter igen är det något sandlådeförbund som tycker synd om de stackars små liven som inte kommer få riktig mat och beger sig till första bästa skolgård och gerillagrillar burgare på lunchrasten som de sedan delar ut till alla stackars undernärda barn som orkar ta sig hela vägen ut till grillen, trots näringsbrist.

I detta fallet är det LRF som visserligen hävdar att de gör detta för att de vill att vi ska få upp ögonen för vad som är bra och dåligt kött och inte alls för att de tycker synd om ungdomarna. Jo visst... Kan någon då vara snäll och svara mig på hur det kommer sig att de inte bara kan åka dit, sätta sig med eleverna i uppehållsrummet eller i matsalen och prata med dem?

Det fattar ju jag också att det är skillnad på kött och kött. Men då är det väl inte eleverna man ska trakassera, utan kommunpolitikerna som envist upphandlar och köper in det billigaste som går att skrapa fram!

Jag själv la av med köttätandet i augusti 1996 och jag mår prima!

Människor får gärna äta kött. Det stör mig inte det minsta! Men, jag är vansinnigt trött på att de inte har en aning om var det kommer ifrån. Hur deras köttbullar har haft det innan de blev just köttbullar. Ja, bara en sådan enkel sak som att man måste få folk att förstå att djur måste dö för att de ska få sin filé. Skrämmande nog så är det inte många som vill höra talas om det. 

När jag får frågan (vilket jag alltid får när jag träffar nya människor) varför jag inte äter kött, är mitt svar "För att jag inte har mod och psyke till att döda ett friskt djur för att jag ska få mat när jag vet att jag klarar mig utan." Många gånger får jag då svaret "Nej, men det skulle jag heller aldrig klara. Skulle man tänka så skulle man ju aldrig kunna äta kött! Jag äter förresten inte rådjur för dom är så söta!"

Ja... Jag har nog inte så mycket mer att säga om denna saken idag. Det är som att man slår huvudet i samma vägg var eviga gång.