Att göra ogjort

Tänk att dagarna kan springa förbi en så fort. Man hinner knappt blinka, så har det helt plötsligt gått en hel vecka.
En vecka som känns som den har varit precis fullstoppad med ditten och datten. Men när man sätter sig ner och tänker på vad man har haft för sig och vad man fått gjort blir det inte nån vidare lång lista.
Den här veckan har varit just en sån.
Det känns som jag har flängt omkring som en tok och gjort en massa viktiga saker. Men när jag ser mej omkring här ser det fortfarande lite ut som jag har haft inbrott och inte heller har jag blivit klart med nåt av alla projekt jag börjat på...
Well, well... Jag tar väl nya tag i morgon.
Idag har jag i alla fall bakat ett bröd, lagat lite mat och diskat. Jullådan har äntligen försvunnit från vardagsrummet och fågelfröna i farstun har fått ett nytt ställe att bo på. Jag hittade nämligen spår av nån liten fröätare där och det var inte en fågel som hade varit inne där och ätit. Näe, det handlar nog snarare om en liten pälskamrat med vassa framtänder och pepparkornsögon den här gången. Får se om hen kommer tillbaka. I så fall kanske jag måste sätta ut fällan. Gillar det egentligen inte. Men de kan ju förstöra en sån himla massa om de får hållas.

Jag har studerat mina fågelbord lite extra idag. Tänkte att jag skulle vara med i årets fågelräkning. Som grädde på det moset upptäckte jag en ny, liten gäst utan för fönstret idag. En liten svartmes. Så nedrans gullig!
Har även hunnit med en fika på kyliga glasverandan. Där är nästan lika kallt som utomhus, men det får gå. Det är så skönt att sitta där ute i fåtöljen och se när det snöar medan man dricker varmt te och pratar med katterna som tycker det är ytters spännande att få komma ut dit nu på vintern när det annars alltid är stängt.

Nu står det ett glas rött och väntar vid läsfåtöljen och jag tror att den här söndagen har gjort sitt. Nu kryper jag ner under filten med boken och låter resten av kvällen gå.