Tråkigt är också bra

Det finns på tok för många i min direkta närhet som inte mår så bra som de önskar att de gjorde. Det handlar stress, kärlek, olust, jobbrelaterade tråkigheter och allmän skit. Just nu gäller det även mig själv.
Jag vet att det kommer ordna till sig för mig, så småning om. Jag har nämligen lärt mig att jag själv är helt ok för mig att umgås med, om jag bara låter mig göra som jag vill.
Saker och ting måste få ta den tid det tar. Även sorg och vemod är goda vänner till mig och jag låter mig gråta och vara moloken när jag känner att det är vad jag behöver. Visst, det är lätt för mig att säga, som inte har några barn som kräver min uppmärksamhet eller ett hus som måste renoveras etc...
Just ikväll t ex har jag stått ute på min vildsvinsbökade gräsmatta och tittat på stjärnorna en lång stund och bara känt efter var i kroppen sorgen suttit idag och vad den har gjort där. Pratat med den och frågat vad som behöver åtgärdas. Jag önskar verkligen att jag kunde plocka små bitar av lugnet som råder här ute i torpet, i skogen, en bister novemberkväll under stjärnorna, och lägga i små burkar som jag kunde skicka till alla som behöver det.
Nu kan jag inte det... Men ni vet att jag hade gjort det om jag kunnat.
Ta hand om varandra och er själva.
Nu ska jag ge mig själv en kopp te och lite välbehövlig sömn.
God natt, mina vänner!