Ryssland och Framtiden

Jag hörde på radion i veckan att Ryssland nu förbjuder Karlsson på taket.
Se där ja!
Just Karlsson är jättestor och älskad i Ryssland och det uppskattas inte något vidare av de bestämmade krafterna i det landet. Faktiskt uppskattas inte mycket västerländsk barnlitteratur alls...
På tok för många fantasifigurer i dessa böcker uppför sig på ett ytterst klandervärt sätt mot sina föräldrar och andra individer och detta uppmanar tydligen rysslands barn att vara trotsiga för att senare växa upp till allmänt dåliga människor. Just Karlsson på taket är en helt ond liten man i mina ögon, men jag tror faktiskt att även ganska små barn kan begripa att man inte ska uppföra sig som den lille hobbiten.
Att barn tänker själva och får lära sig på ett tidigt stadie att många av världens människor tänker och fungerar olika känns ju väldigt obekvämt. Det är mycket tryggare och framför allt enklare att de redan i vaggan får lära sig hur de ska tänka och att det är det enda sättet, för att de som vuxna individer ska kunna sköta sitt jobb, ställa sig i ledet och inte ägna sig åt civil olydnad medan de har roligt. Eller?
Nä... Framtiden skrämmer mig...
På många ställen runt om på klotet piskas folk att tänka rätt och gör de inte det kan det mycket väl vara med fara för deras liv. De flyr allt de har för att de inte kan rätta sig in i ledet. Ja, jag förenklar världen nu, men jag tror ni förstår vad jag menar ändå.

Här hemma i "väst" glider människorna mest bara längre och längre in i sina större och större ego.
"Saker som inte påverkar mej personligen är inte mitt huvudbry! Jag köper och slänger vad och när jag vill! Jag äter vad jag vill för att jag vill! Jag tänker inte arbeta eller ens lyfta ett finger om jag inte tycker att det är roligt och intressant! Jag ska först och bli störst medan jag skiter högaktningsfullt i hur många jag kanske måste knuffa omkull för att komma dit! Var är min mobiiiltelefooon!?!"
Medan världen omkring dem sakta rasar och människor blir fler och fler på bekostnad av just den rasande världen. Här i Sverige växer familjerna och flerbarnsfamiljer blir åter vanligt.
Missförstå mig inte nu! Jag tycker barn är fantastiska. Deras hjärnor tänker i de banor de vill och är ännu inte fullproppade med måsten och logik. Generationen som förds nu är nog dessutom vår planets väl och ves sista hopp...
De flesta försöker lära sina små avkommor att alla är lika värda och hur man klarar sig ute i stora vida värden bland faror och finansvalpar. Men på nåt viss känns det inte som de riktigt lyckas. Sverigedemokraterna växer sig större och större, säkert också bland förstagångsväljarna. Skolor stäms på stora summor pengar för att barn skadar sig när de klättar i träd på skolgården. Spaltmeter skrivs om att barnen kan öppna ytterdörrar som är för lätta och detta då resulterar att de kan ta sig ut medan längre in i samma byggnad är en dörr för tung så om barnen kan öppna dörren finns en överhängade risk att någon av dem kan klämma sig i den när den går igen.
Dessa barn ska snart styra hela landet och kanske stora delar av världen. Det oroar mig att många av dem knappt kommer ha haft möjlighet att lära sig hur man aktar sig för saker, hur det är att ha tråkigt och hur man rättar sej efter andras önskemål och kompromissar.

Så där... Nu har jag nog upprört tillräckligt många för idag.
Ta hand om er, vänner!