Drömdimma

Jag tillhör den skaran människor som har en hjärna som allt som oftast går på högvarv när jag sover. Jag drömmer väldigt verkliga drömmar i fyrfärg och kan ganska ofta berätta om dem när jag vaknar. En del av dem stannar kvar i mina tankar i flera dagar. Detta kan vara både bra och dåligt. Det beror ju helt på vad jag drömt, så klart.
Ibland vaknar jag helt förtvivlad för jag har blivit sviken eller sårad och har då ofta svårt att släppa känslan av hopplöshet och sorg. Ibland vaknar jag varm i kroppen och nästan lite kär för att någon har förklarat sin kärlek för mig eller att något otroligt mysigt har inträffat. Det finns även drömmar som väcker mig i den mjuka mysiga dimman av en positiv dröm och sen när jag är helt vaken hinner verkligheten ifatt mig och jag inser att den där känslan jag har bara är på grund av en dröm och att den drömmen ljög mig rakt i ansiktet.
En sån dröm hade jag förra veckan och den är en i följden av flera på exakt samma tema. Det är en sak som jag, när jag är vaken, tror att jag släppt och gått vidare ifrån, men som jag tydligen inte alls är klar med och blir påmind om med jämna mellanrum. Inte alls roligt...
Men just idag har det inte gjort något, för i morse vakande jag efter en otroligt varm och härlig dröm, som jag visserligen vet aldrig kommer slå in, men som ändå har fått mig att le lite mest hela dagen.
Hur eller hur, så gillar jag mina drömmar och vill inte byta bort dem mot lugn och rogivade sömn varje natt.

Nu ska jag peta in en pinne i spisen och börja sticka på den andra sockan i det senaste paret. En kopp te till det skulle nog passa finfint...