Sista röda dagen

Då var dags då. Verkligeheten och omvärlden står och gnider på rutan med en bit frigolit.
Planen, när jag stängde verkstaden för jul, var att jag skulle jobba lite i mellandagarna och få något vettigt gjort. Jag tänkte i alla fall städa verkstaden ordentligt... Men när jag klev upp till tonerna av väckningsalarmet och samlade ihop mig och körde dit förra veckan hann jag inte mycket mer än innanför dörren innan min ständiga följeslagare, rosfebern, slog till med full kraft. Det blev inget jobbat helt enkelt. Med höga febersiffror och en kropp som värkte fick jag snällt bädda ner mig igen.
Igår fick jag äntligen sätta tänderna i två av motorcykelsadlarna som ligger och väntar på omvård i verkstaden.
Men idag är det hemmajobb som gäller igen. Eller, ja, än så länge äter jag frukost och försöker få kvicksilvret upp över +15 här inne i lilla Torpet.

Kylan stör mig inte nämnvärt, faktiskt. Kroppen min har vant sig vid att det är kyligt så här års och jag har stickat många strumpor och tofflor, så det känns inte så kallt. Men jag märker ju på många som är här att det är lite jobbigt för dem. De som är vana vid att kunna sitta vid frukostbordet i sin sovtröja och inget annat, fast att vintern rasar utanför fönstret, kanske inte ska komma och hälsa på mig på vinterhalvåret. Vad är meningen med alla dessa fina, tjocka tröjor om man aldrig kan använda dom, undrar jag. Här fryser jag när jag varit borta mycket och det kryper under +10 här inne. Det är den magiska gränsen, på nåt vis. Då är allt kallt! Möbler, väggar, kläder, porslin och det tar riktigt lång tid innan man får upp värmen i allt igen.
Men så illa var det inte idag...

Nu ska jag äta upp mina frukostmackor. Sen väntar tråkigheter som tvätt, städ och disk. Om jag kommer in i min trilskande bil ska jag nog köra iväg och fotografera alla mina möbler jag har stående i väntan på omklädsel. De ska ut på hemsidan så ni kan se vad som finns och kanske vill ni beställa en omklädd fåtölj eller två. Kanske har jag just den där möbeln som ni letat efter... Det återstår att se.
Ta hand om er denna sista helgdag på länge. Ta det lugnt och krama någon som behöver det.