Djungelljud och Väldoft

Med bihålor fulla med förkylning sitter jag på trappen och andas in så mycket vårluft det bara går.
Det finns inte mycket som slår doften här ute i vildmarken klara vårkvällar. Om man sen blundar och inte tänker på att det är ganska svalt kan man tro att man är mitt i en tät djungel. Fåglarna tävlar i var träd och buske om vem som kan sjunga högst och vackrast. I alla holkar är det en infernalisk aktivitet och det flygs med pinnar och mossa kors och tvärs i luften. Man vill nästa bli liten för en stund så man kan krypa in hos dem och se hur de har det.

På min Mormors staket hänger en gammal brevlåda i metall. Den har hängt där sen urminnes tider... Varje vår flyttar en talgoxefamilj in i den (det finns ett litet rosthål under locket där de kan komma in och ut) och uppfostrar sina barn. Ofta är de så pass vana vid att mormor påtar omkring i deras närvaro, så om man är försiktig kan man lyfta lite på locket och kika ner på dem. Ibland möts man av X par pärlögon som är lite besvikna för att det inte var en förälder som kom med mat och då kniper de igen sina små näbbar för att inte avslöja att de finns där. Så urgulliga och försvarslösa. Annat är det när det faktiskt är en mamma eller pappa som kommer med en smaskig mask. Då blir ett väldigt pipande och skrikande!

Här fortsätter annars livet sin gilla gång.
Det är trädgårdsbestyr ute, både många och stora. Inne ska väggar målas och sånt där. I verkstaden jobbar jag hela dagarna nu med två fåtöljer som jag tänkte lämna tillbaka till sina ägare till helgen eller på måndag nästa vecka, så ingen behöver vara orolig över att jag sitter här sysslolös.
Nu ska jag överdosera med nässpray (fast jag tycker det är skitäckligt) och dricka en massa varmt te, för nu är det tråkigt att vara förkyld!