Stupade planer

Jag försöker vänja mina katter av med att väcka mej tidigare och tidigare på morgonen för att de är hungriga. Jag kniper ihop ögonen och försöker ignorera att de ger sig på mitt hem, mitt bohag och varandra med tänder och klor. Både igår och idag lyckades jag och de gav upp efter bara en väldigt liten stund och kom och la sig igen. I morse lyckades jag till och med somna om och sov läänge.
Jag hade en massa planer för den här dagen.
Nu kommer inget av det bli gjort...
Kanske får det i stället bli lite fix och don här hemma. En annan människa ska ju bo i mitt hus i helgen, så jag kan ta tåget till Staden och stanna mer än en natt. Människan som står som ägare till en av mina katter. Min förra sambo. Han flyttade från mig till en tvåa, två trappor upp utan balkong. Att stänga in hans lilla energiska kattdam där hade varit djurplågeri, så hon fick bo kvar hos mig.
Han har nu förstått storheten med naturen och lugnet som man bara kan komma åt när man åker ut i skogen.
Ja, det är mitt ex! Men jag har inte fattat grejen med att man måste hata sina ex så fort orden att det är slut är uttalade.
Det är ju människor som jag själv valt att leva med för att jag tycker om dem. Att vi sedan växt åt var sitt håll behöver ju inte tvunget betyda att vi aldrig mer ska ses. Det är människor som känner mig utan och innan och jag ser ett stort värde i att behålla dessa människor i min närhet, som mina goda vänner.
Så klart skulle det vara lite annorlunda om vi delat på oss på grund av att någon svikit, ljugit eller varit elak. Själv har jag sluppit sådana förhållanden och är ytterst glad och tacksam för det.

Nu ska kaffet drickas upp och veden ska hämtas. Sen får jag väl se vad det blir av den här dagen som redan har slukat flera timmar till absolut ingen nytta. Men det gör mig inget. Jag har inte båttom...