onsdag 9 december 2015

Låt det vandra som det vill

Ovanför Torpet går vintergatan lågt ikväll.
Så lågt att jag tycker att jag nästan kan höra dess trafik och om jag ställer mig på tå kan jag kanske nå... 

Här inne börjar värmen äntligen sprida sig från vedspisen i köket och lugnet sänker sig över mig och katterna.
Skönt att kunna slappna av igen efter flera veckor av något slags inre kaos!
Mitt ständigt grubblande huvud har gått på högsta växeln ett bra tag och det har resulterat i någon slags härdsmälta med nedstämdhet, oro, dålig sömn och allt annat sånt där tråkigt.
Jag har inte känt igen mig själv på ett tag.
Jag brukar låta tankar och känslor ta den plats och tid de behöver för att ta hand om sig själva. Men den här gången tror jag att jag har försökt styra dem för mycket, försökt ligga steget före och gjort vad jag kunnat för att ignorera dem.
Nu vet jag att det inte fungerar för mig.
Är man född till grubblerska så är det grubblerska man ska vara. Punkt slut!

Annars fortsätter livet här ute som det brukar.
Efter stormen Gorm var här strömlöst ett par dagar. Men, som vanligt, gör det inte mig så mycket. Tystnaden och mörkret blir lite större och jag får ha mjölken på glasverandan. Typ så jobbigt är det...
Nu ska jag sätta mig vid brasan och avsluta dagen på bästa sätt. Tyst, med en katt i knät, en tekopp i handen, och tankarna fritt vandrande. Undrar var de hamnar ikväll..?









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar