Hemma känns där hemma är

Helgen som gick spenderade jag hos vänner på andra sidan landet.
Inget speciellt hände. Lata dagar...
Vi tog en sväng till staden. Staden jag lämnade.
Vi var bara där ett par timmar, men jag kände mig inte längre hemma mellan husen.
Känslan av lantis vilsen i stora staden var nog mer påtaglig. Det kändes nästan som att folket jag passerade faktiskt såg mig och tänkte "turist", fast jag i själva verket vet att de inte alls ser mig när de tittar på mig. Jag är en i mängden där. Som alla andra... Mitt skal skulle kunna tillhöra vem som helst.
Men nu tillhör det en insida som har blivit beroende av ensamhet, svängrum, mörker och tystnad.
En insida som inte längre kan förstå vad som, en dag för flera år sedan, lockade så med ett liv i stadens puls och tempo.
En insida som värdesätter att få tänka själv och göra själv.
En insida som är Jag och kommer förbli Jag.
En människa som känner att hon hittat hem...