lördag 14 mars 2015

En liten gnutta hopp

De flesta som känner mig vet att jag är en obotlig vintermysare.
Det finns ingen som helst logik i det, för många delar av min kropp saknar helt förmågan att hålla värmen. Men jag tror det har att göra med att jag finner någon trygghet i det djupa mörkret och att ingen ifrågasätter eventuell melankoli under den mörka tiden på året.
Men hur mycket jag än älskar den bistra vinter, gör våren mig på något vis gladare för var gång den anländer. Nu för tiden kan jag tro mig känna vad människor i alla tider känt när livet och värmen återvänder. Jag känner en otålig längtan efter att få öppna allt på vid gavel, få vädra ur både hemmet och mig själv, få rensa upp i hörnen och börja om på nytt. Att få se allt liv börja gro igen ger mig på nåt vis lite hopp om framtiden.
Det är annars en känsla som jag helt saknar. Framtidshopp är inte min grej... Min plan är att ha det så bra jag kan under min tid här och under den tiden lämna ett så litet miljöavtryck som möjligt efter mig. I övrigt kan jag inte göra så mycket mer. Människan har, för länge sen, gått för långt i sin egoism.
Men! Så här års, när solen börjar värma och jag kan plocka in den första, lilla blombuketten från min egen trädgård, då tror jag faktiskt att det är hopp jag känner. Dessutom så inser jag att jag kanske är lika mycket en vårperson som en vinterperson.

Torpet och jag väntar på att sotaren ska komma. Det gör han alltid så här års och med honom kommer våren. När han har varit här kan man nämligen sätta igång med årets största städning!
Jag är ju inte riktigt förtjust i att städa, men önskar verkligen att jag var det, för jag tycker väldigt illa om stök. Oftast vinner dock oviljan att ta tag i stöket och det blir bara värre. Men nu när våren väntar på att bli insläppt och vinterns luft börjar bli riktigt otrevlig här inne är det fantastisk skönt att bara kasta ut allt man äger på gräset så det får vädra ur och sen bära in det igen i de nyskurade rummen.
Detta är dock absolut meningslöst att börja med innan Herr Sotare har varit här på vårbesök, för han lämnar ett tunt lager sot efter sig på allt som inte är instängt eller övertäckt och då skulle man bara bli tvungen att göra om proceduren.
Han kommer på tisdag!!
Det betyder våren är här på riktigt redan nästa vecka!
Dessutom har en liten bofink vågat sig hit till mitt lilla köldhål mitt i skogen, så nu finns det ingen återvändo. Bara att leta fram spaden, trädgårdsmöblerna och solglasögonen, för nu är det dags!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar