Shhh...

Varje år vid den här tiden blir jag, på något underligt vis, alltid lika förvånad över att det blir mörkt så hastigt och lustigt varje kväll. Jag hinner liksom inte med i svängen och verkar aldrig se förändringen förrän det redan är "för sent".
Jag har visserligen absolut inget emot mörka kvällar. Men kroppen ställer om till vinterlivet på en gång.
Vemodet och tystnaden kryper på mig fortare än kvickt. Ja, det är tystare här i Torpet på vintern. Jag tycker inte alls att skvalande musik passar lika bra när det är mörkt utanför fönstret som när det är ljust. Jag pratar mindre med mig själv, katterna och vännerna. Tror till och med Kärleken märker av förändringen.
Detta är inte alls något dåligt i min bok.
Nej, jag gillar det. Det ger mig tid att tänka ikapp alla tankar och ladda batterierna efter en ljus och högljudd period med mycket folk och ibland resor. Att bara få komma hem efter vad det nu är man gjort under dagen och bara låta tystnaden bestämma. Så skönt för tankarna!
... och tankar finns det gott om, kan jag lova. De vilar inte ens under mörkaste midvintern!